Om att ta en poäng, ha en poäng och de spanska lagens chanser i Europa

Godkväll mina vänner. Liksom de spanska lagen i primera división så jag just nu inne i en tuff matchningsperiod. Jag håller nämligen på att bestämma mig om ämne att skriva uppsats i samtidigt som jag försöker plugga till en på fredag schemalagd tenta. Jag vet inte riktigt om jag gillar det här med att slåss på flera fronter samtidigt. Förhoppningsvis kommer jag kunna lägga all kraft på uppsatsen efter fredagens tenta.

Vad nytt sedan sist? Först tänkte jag recensera Athlétic clubs och Valencias framfart i Europa League, men efter moget övervägande kom jag till den slutsatsen att de som missat framförallt det först nämnda lagets framfart troligtvis inte tillhör läsekretsen av den här bloggen, varför jag istället tänker fokusera på annat.

Men för att ändå hänga kvar lite vid europaspelet så kan vi konstatera att det för spansk del ser ut enligt följande: I CL möter Barcelona Milan i en allt annat än enkel match där katalanerna ändå får ses som stora favoriter. En historisk detalj som talar för katalanerna är ju för övrigt att en viss Ibra har en för honom rätt tråkig statistik när det gäller att åka ut ur turneringen. Om Barca är favoriter i sitt möte så finns det inte något ord för vad Real Madrid är mot cypriotiska Apoel. Vinner inte marängerna den matchen är det att likna med uttåget ur copa del rey mot alcorcón för några år sedan. På förhand ser det alltså ut att vara upplagt för en clássico i münchen. Dock så måste ju jobbet som bekant alltid göras.

I EL är tre av åtta kvarvarande lag från Spanien, något som möjligen kan ses som en indikator på att spansk klubbfotboll håller en god kvalitet för tillfället, rent spelmässigt alltså. Valencia möter AZ, Athlétic Club möter Schalke och Atletico de Madrid möter Hannover. Den svåraste lottningen fick nog ändå baskerna som börjar se rätt tröttkörda ut i ligan. matchens fokus kommer till stor del i spansk press att vara på Raúl och hans femtioelfte återkomst till Spanien. Valencia känns som det lag som är störst favorit till att gå vidare, medan Simeones mannar har en svår nöt att knäcka framför sig.

Fabrice Muambas och Eric Abidals sorgliga historier kan ju knappast har gått någon obemärkt förbi. Något som inte heller förtjänar att gå obemärkt förbi är Real Madrids sympatiska initiativ att hedra de bägge innan matchen mot Málaga igår. Spelarna bar innan avsparken tröjor med texten ”ánimo Abidal (kämpa Abidal)” och ”get well soon Muamba”. Ett stor gest som givetvis gör en poäng av att huvudstadslaget inte är så känslokallt som det ibland framställs i media. Ska man se det krasst så säljer de säkert inte mindre tröjor till följd av tilltaget.

Själva matchen bjöd på riktigt god söndagsunderhållning och lagen visade att de kan spela riktigt vacker fotboll. Båda målen är i matchen, som slutade 1-1 är tekniska delikatesser av yppersta kvalitet. Annars var det lite kul att se två spelare på ovana positioner. Lass spelade högerback med en äran och Joaqín hade någon slags central position från vilken han var mer delaktig i spelet än han vanligtvis brukar vara då han slickar högerkanten. Kanske beror det på att han inte är helt fit, men att Pellegrini hellre utnyttjar hans egenskaper i en annan position än låter honom sitta på läktaren eller bänken.

Till följd av Xavis och Cazorlas vackra mål i helgens omgång diskuterar man, lite ologiskt, i Marca den magiska frisparkssprayens vara eller icke vara. Man noterar att antalet frisparksmål sjunkit drastiskt de senaste åren och att muren alltför ofta står alldeles för nära, något som går ut över publiken – det är ju i slutändan de som går miste om snygga frisparksmål.

Slutligen måste det naturligtvis nämnas. Det omöjliga har nämligen skett. Fernando Torres har gjort mål igen. Inte ett, utan två mål blev det. Soldado som också haft måltorka, om än mycket kortare en Torres, svarade genast med att stänka dit ett hattrick, som för att bevisa att Torres minsann inte ska tro att han skulle vara något slags förstaval i landslaget.

Allra allra sist kan man undra vad Málagas sjukvårdare pysslade med då han hjälpte Welligton av planen. Det var ju faktiskt inte där han maserar som brassen faktiskt hade ont…

 

 

 

 

 

 

 

/Erik el Grande

 

 

Baskiskt derby – då får man garanterat ligga

Idag blev jag starsstrucked under min eftermiddagspromenad. Eller ja, star och star kan ju naturligtvis diskuteras. På ett lokalt plan får man väl ändå ge den nyblivne ÖSK:aren den statusen. Det är naturligtvis Tobias Grahn, den långhårige och frispråkige exmjällbyaren jag syftar på. Han var längre än jag hade förväntat mig…

Det verkar som om Athlétic Bilbao efter den storslagna insatsen borta på the theatre of dreams har tagit världen med både häpnad och storm och kanske väckt ett och annat slumrande intresse för spansk fotboll i allmänhet och baskisk sådan i synnerhet. Hatten (eller kanske baskern) av för Bielsas manskap för det. Det är dock lite tidigt att ta ut någon seger i förskott. Det är ju trots allt en match kvar och det är ju inte vilket motstånd som helst som kommer att stå på andra sidan. Med lite tur, baskisk kämpaanda och ett massivt publikstöd finns emellertid en inte helt obefintlig chans att lilla David besegrar Goliat. Publikstödet kan vi definitivt räkna med. Det bevisades inte minst av alla högljudda basker som bildade en imponerande röd-vit massa som sjungandes spanska hejarramsor hjälpte sitt lag till seger. Det var klassiska bilder vi fick se. Bilder som sammanfattar det positiva som fotbollen står för på ett enastående fint sätt. Och på torsdag kommer det att bli helt galet. Jag lovar.

Det där med att rotera sitt lag är annars inte riktigt Bielsas grej. Han har försökt några gånger, men det har inte fallit speciellt väl ut. I söndags i derbyt mot Osasuna försökte han igen. Den här gången genom att låta Ander, Llorente och Javi Martinez vila. Att säga att det inte gick bra vore att vara snäll. Det gick nämligen inte alls och redan i paus så ledde Osasuna med två bollar. Inte för att Osasuna spelade bra, långt ifrån. Faktum är att de (läs Raúl García) mest låg och vred sig i krämpor hela första halvleken. Men om Osasuna spelade dåligt så spelade inte Athlétic överhuvudtaget. De fick inte tag i bollen och när de fick det var det redan blåst frispark för Raúl García någonstans. Matchen slutade till slut 2-1 sedan Llorente blivit inbytt och målskytt.

Annars var väl Messi som vanligt ett samtalsämne efter hans fem mål mot Leverkusen i förra veckans CL. Messi har dock i dagarna gått ut i en intervju och sagt att Guardiola är mycket viktigare än honom och att Pep ”förändrat allt” i klubben. Marca var inte sen med att slänga upp en undersökning på sin hemsida om Guardiola verkligen var viktigare än den store lille Leo. Läsarnas svar var naturligtvis att så inte var fallet. Vem hade trott något annat. Jag själv är glad över att Tello och Muniesa fick CL-debutera. Den förre gjorde två mål och den senare stod för ett säkert och förtroendeingivande inhopp på vänsterbacken.

Naturligtvis snackas det en hel del om Real Madrid också, konstigt vore väl annars. Det handlar inte helt oväntat om det kommande mötet med den svenska slåttermaskinen Pontus Wernbloms CSKA Moskva. Mou har bestämt gått ut och sagt att han ska skiva på nytt kontrakt med los blancos och att resultatet i matchen mot ryssarna inte spelar någon roll i det sammanhanget. The special one har ett rätt angenämt problem när han ska ta ut startelvan till onsdagens match. Ska han starta med Benzema som gjort 21 mål, Higuaín som gjort 20, eller ska han starta med båda? Kanske räcker det egentligen med att ställa Cristiano ensam på plan. Han har ju så här långt gjort 40 mål i år….

Torres har ju som bekant lite problem med att träffa målet. Många hävdar att gått ner sig ordentligt. Chelseas nya tränare, Di Matteo, menar dock att allt är psykiskt och sitter i den gode Fernandos huvud. Vi får väl se om det uttalandet hjälper spanjoren att komma i mättre (mål) form. Undertecknad tvivlar, men hoppas givetvis på en återkomst i la roja.

I dagarna har Xavi erkänt att blaugrana inte är förberedda på ett post-Guardiola. Något som katalanernas ledning hävdat. Helt klart är det så att ”filosofen” fortfarande funderar och att han inte fått något genombrott i sitt funderande än. Pengar är knappast problemet. Barcatränaren har antytt att han inte vill bränna ut sig och att ett sabbatsår kan bli aktuellt. Vi får väl se. När nästa säsong börjar kanske han lik förbannat står på Camp Nou och kliar sig på den blänkande flinten, vem vet….

Av svenskt intresse är att Almería spelade 2-2 mot Recreativo Huelva i helgens Segunda. Varför? För att Henok Goitom gjorde mål förstås. Almería parkerar just nu på en fjärdeplats och matchens andre målskytt, Ulloa, leder skytteligan på 20 mål.

Näst sista måste väl rapporteras om att arenafrågan till den spanska cupen nu är löst. Det blev Madrid, men inte bernabeú. Finalen kommer nu officiellt att spelas på Vicente Calderón. Gott så.

Jag måste bara få avsluta med Rasmus Elms frisparksmål i förra omgången. Så snyggt att till och med spansk press tog upp det.

/Erik el Grande

 

San Mamés kan bli en dyr historia för Man Utd

Jag har ägnat mig åt att jobba hela helgen. Om jag inte redan sagt det så extrajobbar jag på Statoil i Lindesberg som säljare. Och NEJ, jag är inte speciellt duktig på- eller intresserad av bilar. Det mesta av arbetet går inte heller ut på bilar utan snabbmats och tobaksförsäljning. Vackert så. Det har med andra ord inte blivit så mycket fotboll som jag velat. Därmed inte sagt att jag varit helt bortkopplad från den internationella fotbollscirkusen. Tvärtom så har jag ingående studerat resultat och nyheter på mobilen.

I skuggan av Barca och Real Madrid som båda vann helt programenligt, så utspelade det sig faktiskt ett baskiskt derby under gårdagen. Det var Athlétic Bilbao mot Real Sociedad. Jag såg inte matchen, men har från säkra källor hört att de rödvita krigarna förtjänade att vinna med 2-0, vilket de alltså gjorde efter två mål av Susaeta. Det första målet föranleddes av fint klapp-klapp spel och det andra var en njutbart placerad frispark. Just nu går det onekligen bra för Athlétic. Efter segern i derbyt ligger man nu på en meriterande fjärdeplats i tabellen. Ingen kan påstå att de inte förtjänat det.

Min åsikt är att lejonen från Bilbao i år spelar den mest underhållande fotbollen i hela Spanien inräknat Real Madrid och FC Barcelona. Det säger en hel del om vad Bielsa har tillfört laget. Tyvärr ser det väl kanske inte alltid lika stabilt ut bakåt som det gjort tidigare år. Framförallt kan man kanske ifrågasätta Javi Martinez mittbacksposition. Min bedömning är att Bilbaos innermittfält blir väldigt sårbart utan honom på den defensiva mittfältspositionen. Inget ont om Ituraspe, men han har en tendens att hålla lite för länge i bollen lite för ofta.

Även om derbyt naturligtvis är stort, så väntar en ännu större upplevelse för Athléticspelarna på torsdag. Då möter man nämligen Manchester United i deras egen borg. Matchen har verkligen alla möjligheter att bli grymt underhållande. Jag tror knappast att el locos mannar kommer att spela defensivt, trots att de kanske borde. Nej, det är nog ”fullt ös medvetslös” som gäller, vilket rimligtvis kommer leda till en publikfriande fotboll, naturligtvis under förutsättning att United bjuder upp till dans. Det krävs ju som bekant ”two to tango”. Det optimala vore att lyckas spräck De Geas nolla och få med sig ett bortamål hem till San Mamés. Där har alla lag svårt och jag tror knappast Man U är ett undantag.

Inför matchen har det från United knorrats en hel del över biljettpriserna som Athlétic Club satt rätt högt. Runt 1000-lappen för de billigaste biljetterna är det som gäller, hittills är väl bäst att säga. United har nämligen ämnat in en protest till UEFA, vilket de hoppas leda till lite humanare priser. Mig veterligen så har det inte skett någon ändring ännu.

Apropå dyra biljettpriser så råder det en överväldigande enighet bland spanjorerna om att det är på tok för dyrt att se på fotboll. Hela 96,1% var av den åsikten i Marcas undersökning som involverade 15 700 personer. Endast 3,0% tyckte att priserna var helt resonabla. Än så länge har inte fotbollen drabbats av publiktapp till följd av det ekonomiska läget i Spanien. Om priserna fortsätter att vara höga eller till och med höjs, finns risken att det blir som i England, där största delan av biljetterna tilldelas företag och en annan stor del köps av väl bemedlade turister. Naturligtvis vill vi inte dithän.

Det var alles för idag.

/Erik el Grande